Frankrike och Danmark agerar, men när tar Sverige kontroll över sin digitala framtid?
I måndags lyfte Aktuellt en fråga som många av oss nog inte reflekterar över till vardags men som berör oss alla. Det handlade om Europas och i förlängningen Sveriges beroende av ett fåtal amerikanska techjättar. Inslaget satte fingret på något som ofta upplevs som abstrakt men som i grunden handlar om vår förmåga att själva styra över vår digitala infrastruktur.
Vi har vant oss vid att allt bara fungerar. Mejl, dokument, journalsystem, betaltjänster och offentliga e-tjänster är en självklar del av vår vardag. Men som forskaren Johan Linåker på RISE påpekade i inslaget är molntjänster i dag lika avgörande för samhället som elnätet. Precis som elen håller igång våra hem, industrier och sjukhus, driver molntjänster hela vår digitala värld. När vi lägger nästan alla ägg i samma korg och dessa korgar ägs av företag utanför Europa, gör vi oss själva oerhört sårbara.
Danmark är ett av länderna som börjat ta den här frågan på allvar. Regeringen och flera kommuner har inlett arbetet med att fasa ut Microsoft och andra amerikanska leverantörer, inte för att de saknar kompetens eller kvalitet, utan för att det finns en risk i att vara helt beroende. Under programmet lyftes frågan om vad som händer om geopolitiken hårdnar och exempelvis en hel stad eller ett land stängs av från sina digitala verktyg. Vi har redan sett exempel på hur sanktioner kan slå mot internationella organisationer. Är vi redo för att något liknande skulle kunna drabba oss?
I Frankrike finns redan en nationell molnstrategi som både driver på digitalisering och stärker landets suveränitet. Där uppmuntras myndigheter att använda molntjänster, men med tydlig vägledning mot europeiska leverantörer som följer EU:s lagstiftning. På det sättet får man det bästa av två världar: en modern digital infrastruktur och en högre grad av självbestämmande. Sverige däremot saknar fortfarande en sådan tydlig strategi. Här behövs riktlinjer, policyer och ett tydligt ledarskap som kan visa vägen för både offentlig sektor och näringsliv.
Det betyder inte att vi ska isolera oss, vi kommer nog aldrig bli helt oberoende, men vi kan i alla fall försöka att skapa balans. Genom att stärka svenska och europeiska leverantörer, företag som redan idag erbjuder säkra och konkurrenskraftiga lösningar, kan vi minska beroendet av utomeuropeiska aktörer. Det handlar om att bygga en robust digital infrastruktur där vi inte är utlämnade till ett enda land.
Sverige har länge legat i framkant när det gäller digitalisering. Det vore olyckligt om vi halkade efter i just den fråga som kan avgöra vår förmåga att stå starka när läget i världen blir osäkert. Digital suveränitet är inte bara en teknisk fråga, det är en fråga om demokrati, säkerhet och framtidens självbestämmande.
Frågan som Aktuellt satte ljuset på i måndags är därför mer aktuell än någonsin. Hur länge till har vi råd att blunda för vår digitala sårbarhet innan den hinner ikapp oss?
