Är Sveriges digitala infrastruktur tillräckligt robust – och hur säkrar vi vår digitala suveränitet?

I dagens hyperuppkopplade samhälle är Sveriges beroende av stabila och säkra anslutningar till omvärlden större än någonsin. Vi lagrar verksamhetskritisk data och driver våra viktigaste system via globala molnplattformar och tjänsteleverantörer, ofta med servrar placerade långt utanför Sveriges gränser. Men vad händer när den infrastrukturen inte längre fungerar? Och vad innebär det för vår digitala suveränitet?

Snabbversion (TL;DR)

• Sverige är allt mer beroende av global digital infrastruktur, där kritiska system och data ofta hanteras via utländska servrar och molntjänster.
• Hoten ökar i form av sabotage, olyckor och geopolitiska konflikter, vilket kan få stora konsekvenser för samhällsfunktioner och säkerhet.
• Lösningen som diskuteras är att stärka Sveriges digitala suveränitet genom att flytta kritiska tjänster till svenska system och ägandeskap för att minska sårbarheten och öka kontrollen.

När anslutningen brister

Den senaste tiden har vi fått flera påminnelser om hur sårbar vår infrastruktur är. Nyligen inträffade två kabelbrott mellan Sverige och Finland, vilket först utreddes som sabotage men senare visade sig delvis vara en olycka. Vi nåddes också av nyheten om vad som tros vara sabotage mot fiberkablar i Östersjön, med misstankar riktade mot ett kinesiskt fartyg. Under de senaste åren har vi dessutom sett skador på gasledningar och annan kritisk undervattensinfrastruktur.

Varje gång en kabel går av eller en ledning skadas sätts vår digitala och ekonomiska stabilitet på spel. Även om redundanta system och alternativa rutter ofta mildrar de omedelbara konsekvenserna så påminner dessa händelser oss om något viktigt: vår ökande sårbarhet och vårt beroende av en infrastruktur som vi inte alltid kontrollerar.

Fysiska och politiska hot

Kablar och ledningar som löper längs havsbotten är inte bara utsatta för olyckor, de är också mål för sabotage och hybridkrigföring. En trasig fiberkabel kan verka vara en teknisk utmaning, men dess effekter kan sprida sig långt. Förlusten av kommunikation över landsgränser kan slå hårt mot samhällsfunktioner, från betalningstjänster till nationell säkerhet.

"Hybridkriget är inte ett scenario längre, utan en realitet här och nu", säger Niklas Granholm, forskningsledare på enheten för säkerhetspolitik och strategi på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) till SVT.

Beroendet av utländska digital tjänster och system ökar också risken för strategiska eller politiska påtryckningar. Vad händer om en stormakt beslutar att aktivt stänga ner de tjänster vi är beroende av för att exempelvis prioritera sig själva? Det här är inte längre en abstrakt fråga, utan ett faktiskt hot i en värld där geopolitiken blir allt mer instabil.

Digital suveränitet diskuteras som lösning

Digital suveränitet handlar om att Sverige ska ha makt och kontroll över sin digitala infrastruktur, sin data och de tjänster som samhället är beroende av. Frågan blir allt mer aktuell i takt med att verksamhetskritiska system och känslig information placeras hos utländska leverantörer, där både geografisk och ägandemässig kontroll hamnar utanför Sveriges gränser.

En lösning som därför lyfts fram allt oftare är att minska beroendet av utländska aktörer genom att flytta tillbaka tjänster och system till Sverige, under svenskt ägande. Tanken med det är att inte bara minska vår sårbarhet mot externa hot, utan också stärka vår digitala beredskap och säkerställa en större kontroll i en osäker omvärld.

Vad står på spel?

För Sverige är stabil och säker infrastruktur avgörande för både ekonomin och säkerheten. Varje gång vi idag gör en Swish-betalning, besöker en webbplats, använder AI eller skickar ett mejl är det hög sannolikhet att det passerar just en av de nyligen utsatta undervattenskablarna i Östersjön. Vad händer om den möjligheten försvann, om så bara för en dag?

Det som diskuteras om digital suveränitet handlar alltså inte bara om att minska sårbarheten – utan det handlar även om att återta kontrollen. Digital suveränitet är inte en lyx utan en nödvändighet. Frågan vi måste ställa oss i många verksamheter är om vi gör tillräckligt för att säkra våra kritiska system.

För en sak är säker: Vi har inte råd att ta vår digitala infrastruktur för given i dagens hyperuppkopplade samhälle.